Teacher Education Programme in Visual Arts/

I see how the body changes. My position is impossible to maintain precisely. Notice how difficult it is to draw the arm while drawing, feeling how it itches here or there. Notice the light in the room, the mirror that is too narrow. I see myself constantly in new ways as my gaze shifts back and forth between paper and mirror. In this action, the movability of existence becomes obvious.

In visual arts education, drawing self-portraits is a recurring assignment. In creating self-portraits, the practitioner is both object and subject to herself – both artist and model at the same time. Through my own drawing and simultaneous note-taking, as well as participant observations and a workshop in a lower secondary school class, I study how the becoming of the subject manifests itself in the work of self-portraiture.
In quotes from the secondary school pupils, I find inspiration and new insights that debouch in a filmed performance.

Jag ser hur kroppen förändras, min position är omöjlig att hålla exakt. Märker hur svårt det är att teckna armen medan den tecknar, känner hur det kliar här eller där. Lägger märke till ljuset i rummet, spegeln som är för trång. Jag ser på mig själv på ständigt nya sätt när blicken löper mellan pappret och spegeln. I görandet blir tillvarons rörlighet uppenbar.

I skolans bildundervisning är tecknandet av självporträtt en vanligt förekommande uppgift. Ofta är den starkt kopplad till identitet. I skapandet av självporträtt är utövaren både objekt och subjekt för sig själv – både konstnär och modell på samma gång. Genom eget tecknande och simultant antecknande, samt genom deltagarobservation och workshop i en högstadieklass undersöker jag hur subjektets tillblivelse yttrar sig i arbetet med självporträtt.
I citat från högstadieeleverna finner jag inspiration och nya insikter som mynnar ut i en filmad performance.