The current pandemic has ripped the blanket off the structural uncertainty stemming from capitalistic reality’s demands for eternal growth. As society continues to put off dealing with the impending climate crisis, we all live in a prolonged state of limbo, waiting to find out what the future will hold. Indian writer and activist Arundhati Roy writes about how the pandemic has opened a portal for breaking ingrained patterns and imagining a new world. Suddenly everything stops, and life becomes a long wait for a new reality.
Being on the verge of something unknown is part of the artist life. And perhaps particularly so, the life of the art student stepping out into a more uncertain world after school – a shaky job market and basic conditions that are fundamentally unstable. A precarious life, but also the opportunity offered by the portal to join with others to learn how to survive as an artist and find new spaces for magic and meaning. The fundamental uncertainty of art is a laboratory for understanding the underlying contradictions of life and society, and the lab work conducted here is more important than ever before.
Addressing uncertainty on different levels or examining alternative realities are the points of departure of several of our students. Among their works, you will find depressive hedonism, the topology of softshell turtles and how this connects to ressentiment, a satellite assemblage that kills subjects, and a pedagogy for oppressed languages.
Being suspended in endless time and stretched in impossible scales. Here, emergent painting sits alongside threshold phenomenology and the resettlement of an island from its home region; eons of time alongside hermeneutic minimalism and a meeting between Toulouse-Lautrec and Deathrow Records.
The graduating class also contains a search for new operations: death painting, a lesbian act of dominance, existing in the fringes of machine eroticism, and between the pet shop and the sex shop.
In a monocultural world, more and more find it difficult to breathe. The students’ unravellings make reality more complex. Hope to see you on the other side – if one is there.
Palle Torsson
Senior Lecturer in Fine Art
Pandemin har dragit täcket av den strukturella osäkerheten som den kapitalistiska verklighetens krav på evig tillväxt leder till. Eftersom samhället fortsätter att skjuta klimatkrisen framför sig lever vi i en utdragen väntan på vad som komma skall. Den indiska författaren och aktivisten Arundhati Roy skriver om hur pandemin har öppnat en portal för att bryta med det invanda och föreställa sig en ny värld. Plötsligt stannar allt, livet blir en utdragen väntan på en ny verklighet.
Att finnas på randen av något osäkert tillhör konstnärens liv. Inte minst som konststudent som kliver ut i mer osäkra förhållanden efter skolan. Det innebär osäkra arbetsförhållanden och grundförutsättningar som är fundamentalt instabila. Prekära liv, men också möjligheten som portalen erbjuder att tillsammans med andra lära sig hur man kan överleva som konstnär och hitta nya platser för magi och mening. Konstens grundläggande osäkerhet är ett laboratorium för att förstå livets och samhällets grundläggande motsättningar och att laborera är viktigare än någonsin.
Att ta sig an osäkerhet på olika plan eller spåra alternativa verkligheter är något som några av studenterna utgår ifrån. Här finns depressiv hedonism, lädersköldpaddans topologi och dess koppling till ressentimentet, en satellitassemblage som dödar subjekt och pedagogik för förtryckta språk.
Att vara upphängd i oändlig tid och utsträckt i omöjliga skalor. Ett emergent måleri tar plats bredvid en tröskelfenomenologi, en förflyttning av en ö från hemtrakten, eoner av tid bredvid en hermeneutisk minimalism och ett möte mellan Toulouse-Lautrec och Deathrow Records.
I avgångsklassen finns också ett sökande efter nya drifter; ett dödsmåleri, ett lesbiskt dominansspel, varat i maskinerotikens utkanter, och mellan djuraffären och sexshoppen.
I en monokulturell värld får allt fler det svårt att andas. Studenternas nystande gör verkligheten mer komplex. Hoppas vi ses på andra sidan, om den finns där.
Palle Torsson
Lektor i konst