As COVID-19 continues to affect all spheres of human activities across the earth, perhaps the clearest of the innumerable consequences of the virus has been the need to adapt and to be inventive; adaptation that entails relearning, rethinking and reassessing our relations to the living. On a local and practical scale, this exhibition is one example of adaptation and invention, where we, together with our students and colleagues have shifted to a virtual show which, in spite of its spatial character, still aims to highlight the value of place, of material making and of process.
In this year’s Degree Exhibition, you may find yourself wandering among projects that take a stand and make claims in relation to local economic systems, post-abortion attitudes, food as a tool for dialogue and nature’s healing effects, to mention just a few. What do these have in common? Perhaps, a simple answer may be an ambition to remain constructive while challenging dominant lines of reasoning.
While emphasising the importance of artistic approaches, as a programme, we continue to focus on how the design of things affect the way environments are able to maintain life, including that of human beings. To become aware of vulnerability may increase our capacity for empathy, we hope that this difficult period is also a step into a more livable future, and we believe that our students, through their engagement with psychological, social and environmental issues are creating that possibility.
Teachers at the Individual Study Plan in Design Master’s Programme
Eftersom COVID-19 fortsätter att påverka alla områden av mänskliga aktiviteter över hela jordklotet, är kanske den tydligaste av otaliga konsekvenser av viruset behovet av att anpassa sig och vara innovativ; en anpassning som innebär omlärning, nytänkande och omvärdering av våra relationer till det levande. På en lokal och praktisk nivå är denna utställning ett exempel på anpassning och uppfinningsrikedom. Vi har tillsammans med våra studenter och kollegor bytt till en virtuell utställning som, trots dess rumsliga karaktär, fortfarande syftar till att betona värdet av material och processer.
I årets vårutställning bjuder vi in besökaren att vandra runt bland projekt som tar ställning och ställer krav i förhållande till lokala ekonomiska system, post-abortattityder, mat som verktyg för dialog och naturens läkande krafter, för att nämna några. Vad har dessa gemensamt? Kanske kan ett enkelt svar på detta vara att det är en ambition att utmana de dominerande tankesätten.
Samtidigt som vi som program betonar vikten av konstnärliga metoder fortsätter vi att fokusera på hur designen av saker påverkar hur miljöer kan upprätthålla liv, inklusive människors. Att bli medveten om sårbarheten kan öka vår förmåga till empati. Vi hoppas att den här svåra perioden också är ett steg mot en mer livskraftig framtid, och vi tror att våra studenter genom sitt engagemang med sina psykologiska, sociala och miljömässiga frågeställningar skapar den möjligheten.
Lärarna på Individuell studieplan i design masterprogrammet