Master/Spatial Design

Nowadays, moving images are one of the most common ways to share information. It is also through photography, renderings and cinematography we see most of the representations of architecture.

My choice of film as a medium relates to an ongoing discussion about how production of architecture is affected by the production of images. >em>Shooting s p a c e is a project where the potential of the camera is used as a tool to explore, question and to challenge ideas about space, lived space, planned spaces and canonised space.

One way for me to approach the camera from an architectural perspective was to use the moving image as a tool for method development for production of space. One other way was to investigate the importance of the placement of the camera as something that is constructing the image in itself. In both cases, the idea of the body as an architectural element and the space as an extension of bodies has been explored in this project.

The result is a series of camera holders and a series of videos through which I want to share my questions about what the difference can be in terms of the placement of the camera in relation to body and space. It becomes a way of both exploring and exemplifying the problematics and capacity of image making in relation to architecture. With the videos and camera holders, I want to highlight different ways to represent architecture as something that is constantly in use and that is constantly being made through our actions.

Idag är filmmediet ett av det vanligaste sätten att dela information. Det är även via fotografier, renderingar och rörlig bild som vi ofta möter arkitektur.

Mitt val av film som medium relaterar till en pågående debatt om hur produktion av arkitektur påverkas i ett bildcenterat samhälle. Shooting s p a c e  är ett projekt i vilket jag använder potentialen i kameran som verktyg för att komma åt rum i process. Jag undersöker alltså rummet i rörelse och som något som hela tiden blir när rummet är i bruk. Det är ett sätt att utforska, utmana och ifrågasätta idéer om rum, levda rum, planerade rum och kanoniserade rum.

Samtidigt är jag ambivalent och ställer mig kritisk till kameran som den blick som den också är. Film kan beskrivas som en sekvens av tvådimensionella ramar med motiv av ljus som förmedlar att tiden går. Det är en beskrivning som låter oskyldig. Men det är i princip omöjligt att göra ett projekt om rörlig bild utan att reflektera över kameran som maktverktyg. Ett verktyg genom vilken produktionen av bild relativt enkelt kan göra ett intimt intrång på sitt motiv.

I mitt arbete fokuserar jag projektet till framställningen och avbildningen av arkitektur. Jag ifrågasätter vilka perspektiv av rum som oftast representeras via kameran och hur detta görs. Genom den handlingen behandlar jag både likheter och skillnader på hantverket för arkitektur som fysisk miljö och hantverket om arkitektur som grafisk illustration. Resultatet är en serie kamerahållare och en serie filmer, genom vilka jag vill dela min fråga om vad hanteringen och placeringen av kameran kan ha för betydelse för själva resultatet.