Interior Architecture & Furniture Design

I want to highlight the status of surface materials as a way of communication in interior architecture. By using my body as a tool of measurement, I investigate the sensory qualities of the materials and explore the institutional environment. I test the materials and question the monoculture and its expanse.

Material diversity has its origin in the questioning about how norms and standards are read. Although standards do not say anything about the diversity in materials used in architecture, there is a link where standard density goes up, material diversity goes down. Institutions then become so uniform that they ultimately belong to no one. Whether it is a hospital environment or a school, common to both is that surface materials are used rationally. Standards and efficiency are often perceived as synonymous, and in our world, rationality is valued higher than artistic ambition.

In my investigation, the institution is contrasted with the home, the public with the private. I experience a general loss of touch with materials in the architectural field and see how we use two-dimensional images when choosing three-dimensional materials. We give the eyes a superior status in relation to our other senses.

Jag vill framhäva ytmaterialens ställning som ett kommunikationsverktyg inom inredningsarkitektur. Med min kropp som mätinstrument undersöker jag materialens sinnliga kvaliteter och utforskar institutionen som miljö. Här prövar jag materialen och ifrågasätter monokulturens dominans. Den breder ut sig.

Material diversity tar sitt avstamp i ett ifrågasättande kring hur standarder och normer läses. Även om standarder inte säger något om växelverkan av material inom arkitektur, så går det att se ett samband: när standardtätheten ökar så minskar den materiella mångfalden. Institutioner blir sedan så allmängiltiga att de till slut inte tillhör någon. Oavsett om det är en sjukhusmiljö eller en skola så har de gemensamt att ytmaterialen används rationellt. Standarder och effektivitet upplevs ofta som synonyma och i vår värld får rationalitet gå före konstnärlig ambition.

I min undersökning kontrasteras institutionen mot hemmet, det offentliga mot det privata. Jag upplever en allmän distansering till materialen och ser hur vi utgår från 2-dimensionella bilder när vi väljer 3-dimensionella material. Vi ger blicken en överordnad ställning i förhållande till våra övriga sinnen.