Master/Fine Art

Her figures are herself – or rather, her selves. They are casts from her body, but no two are the same. Each one occupies a different place, and each one bears within it a different charge. To ‘bear’ means to carry or uphold, but it also means to go towards a certain goal or destination. A boat, carrying its cargo, is said to move on a ‘bearing’. We also talk of a woman or a man having a certain ‘bearing’ in the way that he or she carries themselves, perhaps with determination or dignity in their deportment. So, even though they each stand still, Kulikovska’s figures display the bearings of her outward and inward experiences as she has moved through a changeable world, often marked by violent events. And yet they bear these serenely, despite all that they have gone through and all that has gone through them. They confront and challenge us not to identify our own selves with them; their call to bodily empathy can scarcely be declined. They stand not alone in her work, but mark – as columns do – definite poles around which all her other actions swirl, sometimes with demonic energy in political anger, sometimes with passionate self-searching, as in her performances with the soap pillar with the iron-cast doll of herself inside it (Mermaid), but also in her watercolours on the papers received by the artist from migration offices – in dancing flares of ecstatic freedom. Her watercolours, like her bells President of Crimea, Since 19th of March 2014, float loose, unbound from borders, all bearings open upon a future sea of freedom.

The artist was born in the harbour city of Kerch on the peninsula with the same name, which forms the eastern part of the Crimean Peninsula of Ukraine. After the occupation and annexation of Crimea by the Russia Federation, she became registered as a displaced person with the no. 254 in her home country Ukraine since 19th of March 2014. Since that date she is living and working in exile, currently based in Stockholm and Kyiv.

Hennes figurer är hon själv – eller snarare hennes olika jag. De är avgjutningar av hennes kropp, men det är inte två som är likadana. Var och en tar olika platser i besittning, och var och en bär inom sig olika bördor. Att “bära” innebär att föra sig med eller bära på, men innebär också att sträva mot ett visst mål eller en destination. En båt som för med sig en skeppslast sägs röra sig i en “riktning”, och vi talar också om en kvinna eller en man med en visst “bagage” på så sätt att han eller hon bär det inom sig, kanske med beslutsamhet eller värdighet i sin hållning. Så, även om de står stilla visar Kulikovskas figurer riktningen för hennes utvändiga och invändiga erfarenheter medan hon rört sig genom en föränderlig omvärld som ofta kännetecknas av våldsamma händelser. Och ändå bär de rofyllt på dessa trots allt de har gått igenom och allt som har gått igenom dem. De konfronterar och utmanar oss att inte identifiera oss själva med dem, och deras rop på kroppslig empati avtar knappast. De står inte ensamma i hennes arbete, men markerar – som stoder gör – definitiva poler där alla hennes andra handlingar virvlar runt, ibland med demonisk energi i politisk vrede, ibland med passionerad självrannsakan, som i hennes performance med tvålstolpen med en gjutjärnsdocka inuti som föreställer henne själv (Mermaid), men också i konstnärens akvareller på papper som hon fått från migrationskontoret – i dansande flammor av extatisk frihet. Hennes akvareller, liksom hennes klockor President of Crimea, sedan den 19 mars 2014, flyter ut, befriade från alla gränser, allt bagage öppnas upp mot ett framtida hav av frihet.

Konstnären föddes i hamnstaden Kertj på halvön med samma namn som utgör den östra delen av Krimhalvön i Ukraina. Efter den ryska ockupationen och annekteringen av Krim blev hon sedan den 19 mars 2014 registrerad som en fördriven person med nr 254 i sitt hemland Ukraina. Sedan den dagen bor och arbetar hon i exil, och är för närvarande bosatt i Stockholm och Kiev.