Bachelor/Textiles

As I weave, I create my own tools, my own materials that allow me to communicate a narrative. I weave together and force the cotton yarn to be tied with the copper thread. I want to visualise how much time and effort it takes to change. It takes a lot of care and nutrition when you want to change something. It’s like crafting. When I weave, I have control over the production of the material. Instead of adapting available materials, I create a new one with the kind of properties I need. There is a front and a back, or an outside and an inside. One does not exist without the other, they relate to and depend on each other. The outside is often hard and more durable than the inside. The inside is often soft, fragile and vulnerable. I think of the inside as where everything is stored. All the information, the memories that the body holds, the crises and the traumas that both the body and the psyche have gone through, all the bruises that are no longer visible on the outside. For the outside is durable, or more durable than the inside. And the inside is not the first thing we notice.

När jag väver så skapar jag mina egna verktyg, mina material som gör det möjligt för mig att berätta. Jag väver ihop och tvingar bomullsgarnet att bindas med koppartråden. Jag vill visualisera hur mycket tid och kraft det tar att förändra. Det krävs mycket omsorg och näring när man vill förändra någonting. Som ett hantverk. När jag väver så har jag kontroll över tillverkningen av materialet. Istället för att anpassa det som finns tillgängligt, skapar jag ett nytt material som beter sig som jag vill. Det finns en fram och en baksida. Eller en utsida och en insida. Den ena existerar inte utan den andra, de förhåller sig till och är beroende av varandra. Utsidan är ofta hårdare och tåligare än insidan. Insidan är ofta mjuk, skör och sårbar. Jag tänker på insidan som att det är där allting lagras. All information, alla minnen som kroppen har, alla kriser och trauman som både kroppen och psyket har gått igenom, alla slag som inte längre syns på utsidan. För utsidan är tålig, eller tåligare än insidan. Och insidan är inte det vi först lägger märke till.