Master/Fine Art

When I see you, it’s like as if written with black ink on white paper, although it’s really your yellowing skin against the white shroud; I can’t give you my place here, I can’t take your place there. I’m not trying to wake you, I know now that you won’t wake up again.

There is a conception that you grieve until it’s done and then move on. Instead, I feel a need to let the process of grief continue in other forms with the help of my artistic practice.

In the installation If This Is the Last Thing I Do for You I Never Want to Stop materials and methods are repeated: knitting, carving and weaving comment on time, warmth, longing and absence.

När jag ser dig blir det som svart på vitt, fast egentligen din gulnade hud mot det vita bårtäcket; jag kan inte ta din plats där, jag kan inte ge dig min plats här. Jag försöker inte väcka dig, jag vet nu att du inte kommer vakna mer.

Det finns en föreställning om att man sörjer klart och går vidare. Jag har istället ett behov av att med hjälp av mitt skapande låta sorgeprocessen ta nya former.

I installationen Om det här är det sista jag gör för dig vill jag aldrig sluta har jag upprepat material och metoder där stickning, täljning och vävning kommenterar tid, värme, längtan och frånvaro.