Delve deeper. This text is published on a flat surface. You are most likely reading it on a screen, on your computer or phone. But hopefully you are not experiencing the text as flat. Maybe it is even generating connections to things you recognize from life beyond the screen, things you don’t see or experience if you only look at the text without reading it. Text frames how we see things. The connections you make – the images, scents or sounds that spring to your mind – emerge through what is written and, not least, how it is written.
What you may not think about very often when you read is that every letter and every text has a body. Even if the bodies of the letters don’t affect what word the letters spell out, even if an A is still an A, the different bodies mean that one single word can be typeset in any number of visual variations. These variations are called fonts and they affect what and how you read, whether you think about it or not. But text will also be read in different ways depending on how the words are processed or positioned on a particular surface. Typography talks, surfaces speak. And it works in the same way with images and every other type of visual material. Form frames how we see things.
Delve deeper. Just as an A is an A, the word ‘human’ has just one spelling, and yet the image of a human can have infinite variations. As long as there have been humans, there have been signs for and drawings of, and by, humans.
The sign for a human might, for example, look like this :•) and can be used for a wide range of purposes. Public toilet signs are one of many examples of contexts where the sign for a human is often used. But what human, or group of humans, is the toilet meant for? And how does the sign show that? The sign is intended to help us understand something quickly, but the sign also risks becoming a wedge that dictates what our common interpretation of reality should be. The drawing is slower and even more complex. Who is the story about and how is this manifested by how this person is drawn? Which features are accentuated or concealed, and for whom? How?
Delve deeper. Anyone who has ever worked with visual communication will recognise this task, its multiple layers of trial and decision, shared and individual – all of which are crucial to how you will experience something or be affected. But most people who work with visual communication have also heard ideas like: “It’s just form”. To understand the value in what form does, how it enables or limits human ideas about reality, ourselves and others, we need to delve deep into what we understand as surface and learn how to handle it. Working with form is a sophisticated operation and as long as there are people performing it, the investigation will never be complete. This year’s graduating students have shown that they are ready for this journey as they now leave the programme with knowledge and skills that further our common understanding and experience of what surface does.
Sara Teleman, Professor of Illustration
Johanna Lewengard, Professor of Graphic Design
Fatta det platta. Den här texten är publicerad på en platt yta. Du läser den förmodligen på en skärm, via en dator eller din telefon. Men förhoppningsvis upplever du inte texten som platt, i bästa fall väcker den kopplingar till saker du känner igen från livet bortom skärmen, saker du inte ser eller upplever om du tittar på den här texten utan att läsa den. Text gestaltar. De kopplingar du gör; de bilder, dofter eller ljud du får upp i huvudet, kommer fram genom vad som skrivs och inte minst hur det skrivs.
Vad du kanske inte lika ofta tänker på när du läser, är att varje bokstav och varje text har en kropp. Även om bokstävernas kropp inte påverkar vilket ord som står, även ett A är ett A, gör de olika kropparna att ett och samma ord kan sättas med olika visuella variationer. Variationerna kallas för typsnitt och påverkar vad och hur du läser, oavsett om du tänker på det eller inte. Men text kommer även läsas på olika sätt beroende av hur orden är behandlade eller placerade på en bestämd yta. Typografi talar, ytan talar. Och på samma sätt fungerar det med bilder och vilket visuellt material som helst. Form gestaltar.
Fatta det platta. På samma sätt som även ett A är ett A, stavas ordet människa bara på ett sätt, medan bilden på en människa kan varieras i det oändliga. Så länge det har funnits människor har det funnits tecken för och teckningar av människor.
Tecknet för människa kan till exempel se ut så här :•) och kan användas för diverse ändamål. Toalettskyltar är ett av många exempel på sammanhang där tecknet av en människa ofta används, men vem eller vilka är toaletten för? Och i så fall hur visar tecknet det? Tecknet ska hjälpa oss att förstå något snabbt, samtidigt riskerar tecken att slå sig ner som en kil som dikterar hur vår gemensamma tolkning av verkligheten ska se ut. Teckningen är långsammare och än mer komplex. Vem handlar berättelsen om och hur manifesteras det genom hur hen tecknas? Vilka särdrag görs synliga eller osynliga, och för vem? Hur?
Fatta det platta. Alla som någon gång har jobbat med visuell kommunikation känner till det här uppdraget, dess olika lager av prövanden och beslut, gemensamma och självständiga — samtliga helt avgörande för hur du kommer uppfatta något eller påverkas. Men de flesta som jobbar med visuell kommunikation har också hört idéer som: ”Det är bara form”. För att förstå värdet av vad form gör, hur det möjliggör eller begränsar människans idéer om verkligheten, sig själv och andra, behöver vi gå på djupet med det vi förstår som yta och lära oss hantera den. Det är en avancerad verksamhet som utforskas så länge det finns människor som jobbar med form. Årets avgångsstudenter har visat att de är redo för resan, nu lämnar de utbildningen med kunskaper som bidrar ytterligare till vår gemensamma förståelse och upplevelse av vad ytan gör.
Sara Teleman, professor i illustration
Johanna Lewengard, professor i grafisk formgivning